Im gonna write this in english, because I've learned that most of my readers aren't swedish. (they read my blog by using the google-translator. Which is very cute btw.)


This is quite personal I guess.


Something really big (for me) happend today. About 20 minutes ago.
Im still in tears and it's not because I'm sad. It's because im angry.


Only a few of you know how I live my everyday life, I know that most of you know that I work pretty much. I always jump in for the other girls at work (Im not talking about a few times here..I work overtime because the others don't arrive in time. It has always been annoying and demotivating ofcourse but I've always been there for them. Always.


I havn't had time to hang with my friends or to enjoy the sun. I was even working on my birthday. (It was supposed to be my day off according to plan, but... yeah..) So yeah, hearing this will probably make most of my friends happy.

 
So these last days I've been very very tired. First of all I told them that i'd be working there this summer if I was working no more than 3 days a week. Guess what - I've been working 5-6 days a week. So yeah, that kind of pisses me off, but it's not that.

These last 3 days has been very demanding. I was working lunch, next day night (17.00-02.30) got home around 02.45 - Couldn't sleep but managed to get 3-4 hours of sleep then I had to go up to work again and work from early to 17.00 but then I had to work til 20.00 because the other girl couldn't be there on time. I don't even have spare time. Like wtf.
It's okay tho, Im not some sort of weakling. I know there are people out there who work their asses off day and night. I shouldn't be upset over things like this. But I am. Those people chose to work their asses off. I don't wanna do that, I have all the money I need for now, I want to do things that matter to me, this job doesn't appeal to me in any way. It's not even good money. This job doesn't give me anything I need. It's not a win-win relationship that I have with my job. It's a win-lose. I don't give a flying fuck about my job. Thats why I did what I did today.

 
I wasn't supposed to work today, but I had to because one of the girls who works there decided to stay in Rhodos for another week, (which is cool by me) - Whats not cool is that I have to work in her place. (as usual).
And that is not that girls fault - it's the bosses fault. My boss takes me for granted. I told her to never take me for granted, yet she does. It's her own fault.

Anyways, we had a fight. Me and my boss. Over a tiny thing. So tiny that it really didn't matter. She made a big thing out of it, and I told her to calm down, but she wouldn't calm down. By that time I got really upset and angry, so there was really no turning back. I wasn't gonna stand there and take shit for something small that wasn't even my fault to begin with. I was just defending myself instead of nodding and saying "mm". I did what I had to do. That moment I lost all my respect for her. I cannot respect someone who doesn't treat me with respect. So I told her what I felt. She couldn't handle it. She said "If you're upset you can go home". I responded, "Damn right I am and you know what? Im not just going home. Im never coming back, and I will never see you again. Ever."

I think she was on the verge of crying. Thats when I turned my back on her - headed for the door and left with a dramatic slam. No regrets except for one.

 
That I only got to say half of the things I feel. Im filled with anger and negative emotions. I was being too nice. If I could do it again I'd say everything. That would have made me feel better.

I feel relief now and Im glad. Finally it's time for me to move on. I never meant for it to end this way, but it did. Im just glad it's all over...

So, gonna clean my room a bit, it's so messy and then David is coming to pick me up, he'll be keeping me company for a bit. Moodlifting ftw :3

Nu kom jag hem från jobbet :D woho.
Nu ska jag sova - för att gå upp om 4 timmar.. och sedan återgå till jobbet.
Som jag förövrigt kommer jobba över på, eftersom Ronja blir några timmar sen.

Om jag dör idag. Då ärver Ashkan Kavousi alla mina tvspel samt konsoller (förrutom NES+spel), min dator, min laptop, min Berserk (och Elfen Lied) dvd-box, mina gosedjur och sist men inte minst min dubbelsäng, för den behöver han.

David Larsson ärver allt annat. Förrutom det som Jessica kommer få.

Jessica "JTuss" Ljunggren ärver mina Harry Potter böcker - hon älskar verkligen Harry potter. Harry Potter är det absolut bästa hon vet. Hon sover till Harry Potter, hon kissar till Harry Potter hon till och med knullar till Harry Potter. :)

Idag hade jag på mig mjukisbyxorna på fel håll.
Det var ganska obekvämt.

Nu ska jag till jobbet. :)

Det här blogginlägget är dedikerat till min nära vän David.
Jag tror inte ens David läser min blogg, men det spelar ingen roll.
Detta är till honom ändå.

Hur ska jag säga det här..

det är nämligen så att jag och David har en "grej".
Det är inte direkt något "vanligt".. om man säger så.

BACKSTORY:
Det här gamla videoklippet förklarar det mesta..

(om ni inte tittar, så kommer ni inte förstå resten av inlägget, så titta innan ni läser vidare.)

Så idag var jag på liseberg med Påsen. (Jag vet inte vad han heter, men han har alltid en påse.) Var där en timma, sedan stängde dom. Påvägen ut så gick jag förbi chipshjulet. Mina tankar for iväg till David direkt. Skulle jag spela? Jag ville ju inte ens ha chips.. (dessutom har jag vunnit _alla_ gånger jag och David spelat tillsammans. Jag bara visste att jag skulle vinna idag igen om jag körde.) Chipshjulet vart öde, ingen som spelade.. så jag gick vidare. Dessutom var ju inte David med mig.. inget kul då.

(Jag har nån grej där jag tror att om man kör ensam på ett lyckohjul så får man otur.. eller nåt.)

Sedan såg jag 6 pers i 40 års åldern SPRINGA mot Chipshjulet för att få köra en sista runda innan de drog hem. Så jag lunkade tillbaka och tog ett nummer. Hela tiden tänkte jag "FOR DAVID... FOR DAVID.. FOR DAVID.."
så att David omedvetet skulle skicka spirituell kraft åt mig - så att jag kunde vinna.

Gissa vad som händer?

Jag förlorar.. Jag förlorar på chipshjulet för första gången..
En gubbe vinner en chipspåse. Han heter Göran. Alla i sällskapet skriker "GÖTT GÖRAN!" Jag tänkte "Fan jävla helvete.. ska aldrig mer spela utan David." Så jag säger "Grattis :D" till Göran och kilar mig mot utgången.

Vad fan tror ni Göran gör då? Han ropar högt som fan.
Jag vänder mig... och han skriker.. "TÄNK SNABBT!"

Ser en chipspåse flyga rakt emot mig, jag lyckas fånga...(!!!)
Så gjorde han en ";)" åt mig, och gick.

Jag har fan ALDRIG gått tomhänt från chipshjulet.. ALDRIG.
INTE ENS NÄR JAG FÖRLORAR. HUR JÄVLA BADASS ÄR INTE DET?
IT'S FUCKING MEANT TO BE, BITCHES!

Men eftersom jag inte ens vill ha chipsen så har jag gett dom till
den förste som ser dem.

(Jag vet. Min handstil är inte den vackraste... Men alltså.. Jag tillhör data-generationen vad fan. Gråt inte.)

Många har frågat mig på den senaste tiden vad Ipower är för något
och varför jag är medlem på Ipower. Så för att göra det väldigt
enkelt för mig så citerar jag bara vad som står på första
sidan när man kommer in på Ipower.

"Ipower is an international network of activists.
We change society from the bottom up, starting with the individual.
We improve society by improving ourselves,
we call this approach self-development activism."

"Jaha? Man förbättrar sig själv? Hurdå? Vadå?.. Jag fattar inte!"

Well. Ipower består av tre olika principer.
1. being open-minded
2. active thinking
3. putting your vision into practice


Yup.. that's the hard part. Nummer 3.
Att faktiskt göra någonting istället för att sitta på arslet,
tänka på det och lipa över situationen.

Ett exempel kan vara att börja äta nyttigare,
många vill det men de gör det inte.

Ett annat exempel är att man kanske vill
förbättra sitt självförtroende/sociala sida/you name it,
folk som har problem med sånt här är dock oftast negativa över situationen

"det är sånhär jag är, I fail, kan ej göra något åt saken..
om folk vill umgås med mig så får dom approacha mig."
- Men ffs, lägg ner den inställningen, människa.


Det är inte alls så, man måste göra saker själv för att se förändring,
arbeta på din själv-diciplin för fan, men nej..
många väljer att inte göra det. varför?
För det är något som är utanför deras såkallade "bekvämlighets zon".

Därför börjar man med att träna sig ut ur sin bekvämlighets zon.
Det är ganska svårt, men super roligt och extremt givande.
Man måste verkligen testa sina gränser och ibland även gå över dem.

Förrut tänkte jag ganska mycket på livet.

Hur vilsen jag kände mig - i mig själv.
Min lösning (då) på detta var att resa runt,

träffa människor och se annan kultur.
Jag ville hitta mig själv. Har för ett bra tag sedan insett att

jag inte kunde haft mer fel. Det handlar inte om något sådant som

att "finna sig själv". Det finns inte.

För vet ni vad?

Man hittar inte sig själv, man skapar sig själv.

Bara den där lilla meningen förändrar hela min energi och syn på framtiden. Det kan vara svårt att ändra på sina sämre sidor, men jag anser att man inte har "failat" förräns den dagen man slutar försöka helt.

Allt man behöver är lite tid, en peppande mall:

Action - Habit - Character.

och Ipower! Såklart!

Lycka till!

Anyhow. Ipower är ett ställe med underbara människor med olika mål (stora som små). De stödjer/motiverar och hjälper varandra. Det är alltid roligare när man är fler. (Precis som att det är roligare att gå på gym med en polare än vad det är att gå ensam) Det finns så mycket mer grejer på Ipower, men jag orkar inte gå in djupt på det. Jag gör inte heller Ipower NÅGON RÄTTVISA med det här inlägget. Dom är så mycket bättre än såhär. Ni får helt enkelt kika själva om ni är intresserade. Har ni några frågor eller vad som helst, lemme know! Now check it out!

www.Ipowerproject.com 

Helt vanlig dag, är relativt frisk nu (dvs hostar inte var femte sekund och

näsan har _nästan_ slutat rinna som niagara falls.)

Kom nyss hem från jobbet, det var helt dött där idag.

Förrutom några bekanta inhopp här och där.

Shoutout till Madeleine, Josefine, Pierre (boytoy) och Jessica som kom förbi för att säga Grattis, måste be om ursäkt till er alla för att jag var så jävla off.. jag skyller på den äckliga förkyldningen. Ni vet att jag kan vara ganska cool annars.. ;) (stort tack för presenterna också... BERSERK.. jag blev hypad. måste medge att jag trodde du hade köpt Wrath of the Lich King till mig först.. det kändes så när jag kände på paketet haha. Jag tänkte "öööööhhh..." och den värsta biten var nästan att jag hoppades lite på det efter en stund.. men när jag såg var det var så hoppade jag upp å ner 1000 gånger. TACK! <3)

Stort tack till alla ni som skickade sms också.. <3

(och även er msn-freaks. <3)

eller va fan.. orkar inte hålla på mer, TACK ALLA SOM SAGT GRATTIS. SPELAR INGEN ROLL HUR ELLER VAR , MEN TACK DET VAR SNÄLLT.

Nu ska jag kila iväg på middag.
Men innan dess.... vågar man verkligen logga in på facebook?

Och eftersom det är min dag idag så ska vi lyssna på min låt.
(Vänta på refrängen)

Tänkte väl att någon form av presentation skulle sitta bra som första post.

.. och nu har det gått 15 minuter sedan jag skrev raden ovan. Typiskt.
Jag tror vi skippar presentationen just nu, det är nog något som kommer naturligt med inläggen så småningom.

Spenderat de senaste dagarna sängliggandes som en äcklig sjukling.
(Menar förståss inte att alla som är sjuka är äckliga, men jag var det.)
Är fortfarande ganska sjuk, men lyckades iallafall ta mig upp idag för att kila mig till tandläkaren, inte haft tandläkarbesök på väldigt länge.
Speciellt inte efter flytten, så nu har man ny tandläkare och hela köret.

Hon såg ut som en bitterfitta.. men hon var ganska så snäll.
Lite klumpig - med tanke på att hon tappade det där bananlacksinstrumentet i ansiktet på mig. Utöver det så var hon ganska okej.

Inte gjort så mycket annat idag, börjar äntligen stegvis att bli frisk.

Jobbar lunchen imorgon, jag bara hoppas att jag inte kommer snora i någons mat.

Har redan fått tre sms som lyder något i stil med:
"Tack för att du smittat mig [insert random svordom]".

Något är fel jag vet men jag blir fan glad på riktigt när dom skriver så.. som en liten "I pwnd you motherfucker, how does it feel?...huh?? How does it FEEEEEEL!??"-grej. Låtsas nu inte som att ni inte heller tycker så när ni smittar folk!