Ellu.

Har inte uppdaterat på ganska länge nu.
Det har hänt så jävla mycket och jag vet inte ens vart jag ska börja.

Jag har varit på Metaltown och det var så jävla värt.

Något som inte är så himla roligt dock är att jag förälskat mig i halsen.

Han är så äckligt jävla grym. Jag är som en liten flicka med fjärilar i magen,

fast jag vet ju att det är lönlöst. Snubben har till och med en dotter i min ålder.. (nästan).. Ungefär som att Charlie (charlieissocoollike) har en grej för Felicia Day. För er som inte vet vem halsen är ---> Corey Taylor.

Jag menar, vem tycker inte om honom?

Har fått en ny tandläkare, han är så jävla badass, rolig, snäll och jag tycker om honom som fan. Han är ganska gammal och Iranie. Att gå till tandläkaren för mig har alltid varit väldigt likgiltigt. Varken positivt eller negativt. Väldigt neutralt. Nu för första gången ever så längtar jag tills nästa tandläkarbesök. Seriöst. Det var så jävla roligt. Nästa tid är inte förrän Juni 2010. :( Man kanske kan ringa in och boka in något tidigare?

När jag gick från tandläkaren så visade det sig att spårvagnarna inte gick, pågrund av någon olycka mellan svingeln och olskroken.
Jag bestämde därför för att gå hem. Det var ett jävligt bra beslut, det hände nämligen något häftigt påvägen hem. Jag promenerade i den varma solen och tänkte på allt mellan himmel och jord då en bil plötsligt stannar upp framför mig. Någon öppnar dörren till passagerarsätet och skriker "Maaaral!". Jag vart bländad av solen och kunde inte riktigt se, tills ett kioskparasoll skuggar mig. Jag ser någon som står mitt hjärta nära. Någon jag inte träffat på ungefär 2 år. Han har världens leende på läpparna, jag skulle kunna börja gråta, men det gör jag inte. Jag springer fram och vi kramar varandra hårt. Det finns så mycket att säga så därför säger vi nästan ingenting. Det blev ett snabbt möte, med minst 3 kramar, extrem lycka och ett nummerbyte. Jag blev så glad. Dels för att jag saknat honom så otroligt men mest för att han såg så fruktansvärt nykter ut. Mitt hjärta fylldes av lycka för hans skull och jag är imponerad. Jag är stolt över honom. Han har alltid varit den "lilla". Men jag tror det är dags för ett namnbyte. Han är för fan längre än mig nu. För att toppa det hela så var det allra första han sa det bästa man kan höra efter så lång tid.

"Oj, du är ju jätte brun!"


Nu ska jag äta något. Bai bai.

Corey Taylor in action. 

Aldrig mer chips!
Mår så jävla illa idag. Fy fan.

Vart uppe i flera timmar nu och jag är skabbigt trött.
Det känns i huden, fingrarna, magen, håret, ja... i hela kroppen.
Jag orkar inte göra något åt det. Däremot så orkar jag gå ner och lägga mig i solen med Tyson. Behöver lite tid för mig själv. Vill bara...... sova. (i solen.)

Ska ta med mig någon bok också. Jag är tyvärr ingen läslus (heter det så?) som min syster. Jag har bara Harry Potter böckerna, men de har jag redan läst ut. Har ju iförsej en bok om världens starkaste björn.. Vi får se hur det går med den.

Edit: Kom på att det hette bokmask inte läslus!!

Igår natt lämnade min mamma mig och min syster.
Hon ska till utomlands. ( Jag är verkligen världens bästa dotter. Hon åker utomlands och jag vet inte ens var. ) Grejen är inte den att hon lämnat oss.. det är mer HUR hon har lämnat oss. Hon har lämnat oss i den skitigaste lägenheten i hela Sverige. Min mamma är ett städfreak. Hon vill att det ska vara rent hela tiden annars vägrar hon ta hit folk.

Mamma har inte städat på några dagar nu. Jag var bombsäker på att hon skulle göra rent här innan hon drog. Men rent?.. Det blev det aldrig.
Hon drog. Mamma lämnade HELA lägenheten as skitig. Va fan?

Först visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Men sedan insåg jag.
Hon hade gjort såhär med mening. För att vi inte ska ta hit massa random folk. Hon känner oss så jävla bra.. Det finns inte en chans i världen att vi skulle resa på våra feta arslen och storstäda. Speciellt inte om det vore för någon annans skull. Vilken listig rackare hon här.

Min mamma är smart..
Men jag är smartare..

NUUUU SKAAAAA JAAAAAAAG STOOOOORSTÄÄÄÄÄÄÄÄÄDAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!

Igår var jag, mamma och Sarah på bröllop.
Det var super mysigt. Jag åt och drack som en häst.
Min klänning var en såndär potatisklänning, så jag hade ett skärp för att den skulle få mig att se mindre tjock ut. Lyckades inte riktigt. Såg ut som om jag hade as stor överkropp och fetaste arslet i världen samt att jag såg ut som Ceasar. Alla skrattade när jag sa det. Jag var tydligen "löjlig" och "överdrev" när jag sa det. Men hör och häpna. Jag och min syster smet tidigt från bröllopet och viftade till oss en taxi. Gissa vad taxi-chauffören säger?

"Har ni varit på grekisk - tema - fest eller? :)"

JAAAG SAAA JUUUU DEEEET!!! CEASAR!!!

Imorgon åker mamma iväg med Nanna på semester i en vecka.
Hur vågar hon lämna lägenheten med två arbetslösa mongo-systrar?

Jag får inte ihop det.

Vill också be om ursäkt till killen som jobbade på 7 Eleven-Avenyn (den längre upp) igårnatt .. Brownien hade inte isbitar i sig. :)

Lite bilder från gårdagen:

Potatisklänningen.  Ja.. Jag är en poser som tar 100 kort på mig själv.
Tog dock bara 1 inne på toaletten. Den blev aningen suddig.
Varför hade jag så bråttom? Är det inte obvious?
Ville ju inte att killen i garderoben skulle tro att jag var inne å bajsade eller nåt... :/

Min syster. Behöver jag säga mer?

Jag skojjar inte när jag säger att det här är den snyggaste bilden som togs på mig den kvällen. Vad ska man säga. Systrarna Moghadasi vet tydligen inte hur man ska uppföra sig på bröllop. Bjud dem inte på erat!
Dom käkar ändå upp all er mat, dricker all er sprit och drar tidigast.

Im gonna write this in english, because I've learned that most of my readers aren't swedish. (they read my blog by using the google-translator. Which is very cute btw.)


This is quite personal I guess.


Something really big (for me) happend today. About 20 minutes ago.
Im still in tears and it's not because I'm sad. It's because im angry.


Only a few of you know how I live my everyday life, I know that most of you know that I work pretty much. I always jump in for the other girls at work (Im not talking about a few times here..I work overtime because the others don't arrive in time. It has always been annoying and demotivating ofcourse but I've always been there for them. Always.


I havn't had time to hang with my friends or to enjoy the sun. I was even working on my birthday. (It was supposed to be my day off according to plan, but... yeah..) So yeah, hearing this will probably make most of my friends happy.

 
So these last days I've been very very tired. First of all I told them that i'd be working there this summer if I was working no more than 3 days a week. Guess what - I've been working 5-6 days a week. So yeah, that kind of pisses me off, but it's not that.

These last 3 days has been very demanding. I was working lunch, next day night (17.00-02.30) got home around 02.45 - Couldn't sleep but managed to get 3-4 hours of sleep then I had to go up to work again and work from early to 17.00 but then I had to work til 20.00 because the other girl couldn't be there on time. I don't even have spare time. Like wtf.
It's okay tho, Im not some sort of weakling. I know there are people out there who work their asses off day and night. I shouldn't be upset over things like this. But I am. Those people chose to work their asses off. I don't wanna do that, I have all the money I need for now, I want to do things that matter to me, this job doesn't appeal to me in any way. It's not even good money. This job doesn't give me anything I need. It's not a win-win relationship that I have with my job. It's a win-lose. I don't give a flying fuck about my job. Thats why I did what I did today.

 
I wasn't supposed to work today, but I had to because one of the girls who works there decided to stay in Rhodos for another week, (which is cool by me) - Whats not cool is that I have to work in her place. (as usual).
And that is not that girls fault - it's the bosses fault. My boss takes me for granted. I told her to never take me for granted, yet she does. It's her own fault.

Anyways, we had a fight. Me and my boss. Over a tiny thing. So tiny that it really didn't matter. She made a big thing out of it, and I told her to calm down, but she wouldn't calm down. By that time I got really upset and angry, so there was really no turning back. I wasn't gonna stand there and take shit for something small that wasn't even my fault to begin with. I was just defending myself instead of nodding and saying "mm". I did what I had to do. That moment I lost all my respect for her. I cannot respect someone who doesn't treat me with respect. So I told her what I felt. She couldn't handle it. She said "If you're upset you can go home". I responded, "Damn right I am and you know what? Im not just going home. Im never coming back, and I will never see you again. Ever."

I think she was on the verge of crying. Thats when I turned my back on her - headed for the door and left with a dramatic slam. No regrets except for one.

 
That I only got to say half of the things I feel. Im filled with anger and negative emotions. I was being too nice. If I could do it again I'd say everything. That would have made me feel better.

I feel relief now and Im glad. Finally it's time for me to move on. I never meant for it to end this way, but it did. Im just glad it's all over...

So, gonna clean my room a bit, it's so messy and then David is coming to pick me up, he'll be keeping me company for a bit. Moodlifting ftw :3

Nu kom jag hem från jobbet :D woho.
Nu ska jag sova - för att gå upp om 4 timmar.. och sedan återgå till jobbet.
Som jag förövrigt kommer jobba över på, eftersom Ronja blir några timmar sen.

Om jag dör idag. Då ärver Ashkan Kavousi alla mina tvspel samt konsoller (förrutom NES+spel), min dator, min laptop, min Berserk (och Elfen Lied) dvd-box, mina gosedjur och sist men inte minst min dubbelsäng, för den behöver han.

David Larsson ärver allt annat. Förrutom det som Jessica kommer få.

Jessica "JTuss" Ljunggren ärver mina Harry Potter böcker - hon älskar verkligen Harry potter. Harry Potter är det absolut bästa hon vet. Hon sover till Harry Potter, hon kissar till Harry Potter hon till och med knullar till Harry Potter. :)

Idag hade jag på mig mjukisbyxorna på fel håll.
Det var ganska obekvämt.

Nu ska jag till jobbet. :)

Det här blogginlägget är dedikerat till min nära vän David.
Jag tror inte ens David läser min blogg, men det spelar ingen roll.
Detta är till honom ändå.

Hur ska jag säga det här..

det är nämligen så att jag och David har en "grej".
Det är inte direkt något "vanligt".. om man säger så.

BACKSTORY:
Det här gamla videoklippet förklarar det mesta..

(om ni inte tittar, så kommer ni inte förstå resten av inlägget, så titta innan ni läser vidare.)

Så idag var jag på liseberg med Påsen. (Jag vet inte vad han heter, men han har alltid en påse.) Var där en timma, sedan stängde dom. Påvägen ut så gick jag förbi chipshjulet. Mina tankar for iväg till David direkt. Skulle jag spela? Jag ville ju inte ens ha chips.. (dessutom har jag vunnit _alla_ gånger jag och David spelat tillsammans. Jag bara visste att jag skulle vinna idag igen om jag körde.) Chipshjulet vart öde, ingen som spelade.. så jag gick vidare. Dessutom var ju inte David med mig.. inget kul då.

(Jag har nån grej där jag tror att om man kör ensam på ett lyckohjul så får man otur.. eller nåt.)

Sedan såg jag 6 pers i 40 års åldern SPRINGA mot Chipshjulet för att få köra en sista runda innan de drog hem. Så jag lunkade tillbaka och tog ett nummer. Hela tiden tänkte jag "FOR DAVID... FOR DAVID.. FOR DAVID.."
så att David omedvetet skulle skicka spirituell kraft åt mig - så att jag kunde vinna.

Gissa vad som händer?

Jag förlorar.. Jag förlorar på chipshjulet för första gången..
En gubbe vinner en chipspåse. Han heter Göran. Alla i sällskapet skriker "GÖTT GÖRAN!" Jag tänkte "Fan jävla helvete.. ska aldrig mer spela utan David." Så jag säger "Grattis :D" till Göran och kilar mig mot utgången.

Vad fan tror ni Göran gör då? Han ropar högt som fan.
Jag vänder mig... och han skriker.. "TÄNK SNABBT!"

Ser en chipspåse flyga rakt emot mig, jag lyckas fånga...(!!!)
Så gjorde han en ";)" åt mig, och gick.

Jag har fan ALDRIG gått tomhänt från chipshjulet.. ALDRIG.
INTE ENS NÄR JAG FÖRLORAR. HUR JÄVLA BADASS ÄR INTE DET?
IT'S FUCKING MEANT TO BE, BITCHES!

Men eftersom jag inte ens vill ha chipsen så har jag gett dom till
den förste som ser dem.

(Jag vet. Min handstil är inte den vackraste... Men alltså.. Jag tillhör data-generationen vad fan. Gråt inte.)