Det känns i magen.
Jag börjar bli nervös.
Jag var faktiskt inte nervös inför något i amsterdam. Inte förräns nu.
Det kommer hända något sååå otroligt roligt i Amsterdam. Jag är lite delad.
Vet inte om jag ska berätta för er som faktiskt läser min blogg (Hej Karim!), eller om det skall förbli en överraskning. Det finns två personer som vet.
Ni får _inte_ förstöra överraskningen nu, ni två ok?.
Den kommer äga. Iallafall för mig.

Ni får helt enkelt vänta och se. Titta tillbaka efter den 4e.

Då är jag nämligen hemma igen.

Har inte kunnat träna något på ITG eftersom dansmaskinen på liseberg är sönder. Försökte ta reda på vad som hade hänt med den men sprang in i Daniel Bagby och då glömde jag helt plötsligt av vad jag kom dit för.
Jag springer inte på honom ofta och när jag väl gör det så är han oftast ganska upptagen, men de få stunder man får med honom är guldvärda.
Han är så bra och positiv. När jag träffar honom så blir jag verkligen glad.

David gav mig lite visdomsord när vi separerade vid vagnen idag.
Det var ganska dramatiskt. Tänkte dela med mig utav dem.
Såhär gick det till:

Vi sitter bredvid varandra i en halvfull spårvagn.
Spårvagnen rullar strax in mot Valands hållplats.

Det duggar och blåser lite kyligt därute.

Jag tvingar honom att lyssna på Metallicas "Fade To Black",
eftersom han tydligen aldrig har hört den förrut.
Jag nynnar ganska högt och jag vet att han skämms lite över mig.
Men jag tycker bara det är roligt. Jag gör det nästan enbart
för att retas med honom. Han vet att jag inte skämms...vagnen saktar in.
David som tittar ut genom fönstret vänder sig om mot mig.
Vi båda vet att det är dags att ta farväl.
Ingen av oss är duktiga på farväl.
Ingen av oss är särskillt förtjusta av farväl.
Det är nu man skulle kunna tro att ipoden spelade
Within Temptation - Our Farewell. Det gör den inte.
Den spelar fortfarande Metallicas "Fade To Black".

Vi tittar i varandras ögon djupt. Vi brukar aldrig göra det.
Han frågar mig en fråga. Jag hinner inte svara på den.

"Maral. Kan du lova mig en sak nu när du åker till Amsterdam?"

"Maral.. lova mig.. att du inte ger upp."

Det kallar jag vänskap :D !